Släkten

Texten hämtad från "http://www.wikipedia.org"

Jönköping är centralort i Jönköpings kommun, residensstad i Jönköpings län och tillsammans med Huskvarna och Norrahammar Smålands största tätort. Jönköping är också säte för Göta hovrätt, en länsrätt, en kammarrätt och en tingsrätt samt för de centrala ämbetsverken Domstolsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen.

Framväxt och namn

Den nuvarande tätorten har uppstått genom att tidigare separata orter har växt samman. Redan 1960 var städerna Jönköping och Huskvarna sammanväxta och vid tätortsavgränsningen 1970 kom även köpingen Norrahammar och samhället Lockebo att innefattas i tätorten Jönköping. Tätorten är förhållandevis stor till ytan och ligger i areal på femte plats i landet.

SCB och Lantmäteriverket har givit hela tätorten namnet Jönköping. Tidigare har Vätterstad försökts lanseras som ett gemensamt namn för Jönköping och Huskvarna. Numera används ibland Södra Vätterbygden som ett namn på bebyggelsen i och omkring Jönköping.

Namnet Jönköping (1278 in castro Junakøpung) innehåller troligen det gamla namnet på Junebäcken, i sin tur sannolikt bildat till ett ord motsvarande fornvästnordiska ýr 'idegran'. Efterleden är köping 'handelsplats'.

Befolkningsutveckling

Jönköpings befolkning ökar snabbt, nästan 1000 personer per år. De sista tre åren har befolkning vuxit mer än den någonsin gjort tidigare och troligen kommer den fortsätta växa de kommande 10 åren eftersom allt fler arbetstillfällen skapas och det byggs fler bostäder. Ett exempel på det är stadsdelen Kålgården där det just nu byggs över 1200 lägenheter.

Bebyggelse

Jönköping fick dagens lokalisering 1612, då staden flyttades bort från Jönköpings slott till området öster om kanalen mellan Vättern och Munksjön. Den krokiga Smedjegatan (idag gågata) visar att man då fortfarande nyanlade på medeltida oregelbundet sätt. Vid nuv. Hovrättstorget byggdes 1650 hovrättshuset och 1699 rådhuset.

På 1850-talet donerade staten det forna slottsområdet till staden, som i en rutnätsplan placerade ut bl.a. länsresidens, nytt rådhus, park samt station åt Södra stambanan (klar 1864). Stationen attraherade affärscentrum till Västra Storgatan, men numera har de båda delarna vuxit ihop till ett sammanhängande centrum. I 1877 års stadsplan vidgades den rutformade bebyggelseytan med bl.a. två brandgator: Kungsgatans och Kilalléns esplanader.

Från år 1900 utvecklades Bäckalyckans villastad vid Junebäcken i väst samtidigt som enkla arbetarförstäder växte fram i Torpa kring stadsgränsen söder om Munksjö pappersbruk. År 1910 inkorporerades denna utomgränsbebyggelse till staden.

Jönköping fick en ny järnvägsstation 1984 (arkitekt Carl Nyrén). På det nedlagda regementet A6:s område har ett köpcentrum skapats och många kunskapsintensiva företag har etablerat sig där. I anslutning till mässcentret Elmia finns ett kongress- och konserthus.

Staden Jönköping

Den gamla staden (sedan 1284) Jönköping utgör de centrala delarna av tätorten. 2004 var folkmängden i det området 54 565 personer.

Väster

I västra stadsdelen vid Rådhusparken (med en fontän av Molin och Börjesons byst av Viktor Rydberg) och Hamnparken, vilka endast skiljs åt utav Västra Storgatan, är Rådhuset (tidigare Allmänna läroverket), Per Brahegymnasiet och landshövdingsresidenset alla belägna. Stadens andra kyrka, Sofiakyrkan, uppförd i gotisk stil och fullbordad 1888, ligger på en öppen, planterad plats i västra stadsdelen. På Väster finns också järnvägsstationen, Jönköping C (vid Juneporten) och Jönköpings troligen äldsta byggnad, Johan III:s hospital eller det så kallade gamla lasarettet, uppfört 1570 på Själagårdstomten. Lasarettet har senare använts som arbetarbostad, och därefter blev det Viktor Rydbergsmuséet. Vidare finns gamla brandstationen, en byggnad i gotisk stil som tidigare inrymde brand- och poliskår. Numera används byggnaden till kontor och studentbostäder. I närheten av gamla brandstationen ligger också högskolan och resterna av de gamla lasaretts- och kurhusbyggnaderna med parkanläggning.

Bymarken

Bymarken är en stadsdel i västra Jönköping och utgörs i största delen av hus och flerfamiljshus som oftast har fyra lägenheter.

Öster

Vid Hovrättstorget i östra stadsdelen märks Göta hovrätts hus, en tung renässansbyggnad helt av sandsten. Bygget påbörjades under drottning Kristinas regering efter ritning av Heinrich Gottwalt, men färdigställdes först 1665, sedan tredje våningen av brist på medel måst slopas. Gamla rådhuset, färdigbyggt i början av 1700-talet efter ritningar av Erik Dahlbergh härjades 1785 av eldsvåda. Flyglarna och det kopparklädda taket med sin takryttare brann ner. I östra stadsdelen ligger Kristine kyrka omgiven av en vacker park, uppförd 1649-1673 i romansk stil efter ritningar av Heinrich Gottwalt; senare uppfördes kyrkans torn av huggen sandsten efter ritningar av Erik Dahlbergh (den nuvarande låga tornhuven tillkom efter branden 1790). Österut dominerar det från 1898 i Jönköping förlagda Smålands artilleriregemente, A6:s kaserner. Strax sydöst om dem byggdes, enligt beslut 1909, kaserner för Jönköpings regemente på det gamla landshövdingebostället Ryhovs ägor. Numera inrymmer kasernbyggnaderna A6 köpcentrum, ett försvarsmuseum samt John Bauergymnasiet, en friskola med IT-inriktning. På Ryhov byggdes också länssjukhuset. Stadens huvudgata, Östra Storgatan, går genom hela östra stadsdelen. I närheten av hamnen ligger Stora hotellet.

Stadsparken

På Dunkehallaplatån, 30-50 m över den egentliga stadens nivå, ligger Stadsparken, vars anläggning började 1896 och som har en areal av omkring 37 hektar. I egenskap av ett speciellt småländskt friluftsmuseum intar den ett framstående rum. Bland mera intressanta, i parken befintliga fornminnen (som sedan 1902 samlats i synnerhet genom ingenjör Algot Fribergs försorg) kan nämnas:

* Bäckaby kyrka från 1400-talet, som brändes ned den 28 april år 2000, fullt inredd och prydd med målningar.
* Solberga utomordentligt vackra klockstapel (från 1600-talet)
* en ryggåsstuga från Markaryds socken, till största delen uppförd i början av 1600-talet, fullt möblerad
* ett tråddrageri från Gnosjö socken med tillbehör (från 1700-talet)
* en spannmålsbod från Flisby socken

Vidare märks där prov på berg- och malmarter inom Småland, en imponerande minnessten över bemärkta Smålandssöner samt Stadsparksvallen. Den 27 april 1902 öppnades i Stadsparken 'Jönköpings Turisthotell' som senare kommer att bli mer känt som 'Restaurang Alphyddan'. Alphyddan revs efter en brand 1965. Den praktfulla byggnaden är numera ett eftertraktat objekt för vykortssamlare.

Söder

Populärt bostadsområde i södra Jönköping. Består mestadels av bostadsrätter men även villor. Området kallas ibland för "Torpa", och skolan har bytt namn från "Södra skolan" till "Torpaskolan". Allt detta är egentligen felaktigt. Torpa är stadsdelen som ligger längre från staden och består av villor.

Ekhagen

Bostadsområde med drygt 4000 invånare. Området präglas av dels villaområden, dels trevåningshus i tegel från slutet av 1960-talet. Förutom en förtjänstfullt belägen idrottsplats med omkringliggande naturreservat finns även bostadskomplexet tillika landmärket "hästskon" att beskåda. Ekhagen ligger vackert beläget vid foten till naturreservatet Bondberget. Från delar av Ekhagen har man en hänförande utsikt över Vättern. Området ligger till stora delar naturskönt med Ekhagsravinen som delar villaområdena och flerbostadsområdena. Vid Ekhagens centrum finns en liten livsmedelsaffär, en kiosk, en pizzeria, ett konditori (Konditoriet, Pizzan och livsmedelsaffären kommer under 2007 att rivas och troligtvis ersättas av Lidl) och en kyrka. Ekhagens hyreshusområde är ett exempel på svenska miljonprogrammet.

Rosenlund

Ligger sydost om centrum. Här finns mycket av stadens nöjesaktiviteter, t.ex. Rosenlundsbadet, A6 Center, Elmia, Kinnarps Arena men även en del bostadsrätter, parker och fotbollsplaner.

Råslätt

Stadsdel söder om centrum. Består av mest hyresrätter och studentlägenheter. Är en del av miljonprogrammet.

 

Staden delas i två delar av Munksjön och en kortare kanal, som förenar Munksjön med Vättern. Stadsdelarna är förenade med fem broar, därav en järnvägsbro och en gång- och cykelbro. Under 2006 färdigställs mellan östra och västra stadsdelarna den nya Munksjöbron, som kommer att korsa nämnda sjö. Vid Munksjön ligger legendariska Roddarnas, där man ännu svänger sig i dansen virvlar, på senare tid i salsatakt.

Rocksjön är den något mindre av Jönköpings båda sjöar. Området kring sjön är relativt lite exploaterat, delvis tack vare planer för bevarande, där även Munksjön ingår. De kanaler som förenar de båda sjöarna med Vättern har grävts för att låta vattnet cirkulera.

I Jönköping finns ett stort antal vackra parkanläggningar, där de flesta av stadens offentliga byggnader är belägna.

Jönköping kallas tändsticksstaden, vilket grundar sig på de framgångar som Jönköpings tändsticksfabrik från slutet av 1800-talet hade med sina säkerhetständstickor. Inte mindre än fem tändsticksfabriker var under glansåren verksamma i den dåvarande staden.

Jönköping har även kallats Smålands Jerusalem , vilket grundar sig på att det religösa präglar staden eftersom Pingstkyrkan och andra välkända frikyrkor har starka fästen i Jönköping. Det lär vara så, att man från en viss punkt nära Sofiakyrkan kan se inte mindre än elva gudstjänstlokaler. Många människor som är religösa söker sig till Jönköping och en stor del av stadens invånare har en koppling till något trossamfund. I vissa fall kan det handla om familjer som haft frireligiösa kopplingar sedan flera generationer. Pingstförsamlingen i Jönköping har runt 2500 medlemmar. Det är den tredje största i Sverige och den största i förhållande till stadens storlek. Endast Stockholm och Göteborg har större pingstförsamlingar.

Huskvarna

Huskvarna som ligger öster om Jönköping växte fram som en egen stad (sedan 1911), och växte upp runt en större verkstadsindustri (se vidare Husqvarna). Bebyggelsen ligger vid det sydöstra hörnet av Vättern, och upp på förkastningsbranten på den östra sidan av tätorten.

Huskvarna hörde tidigare till Hakarps kommun, blev köping 1907 och stad 1911. Samgående med Jönköpings stad diskuterades genom åren och genomfördes som en del av en större kommunreform 1971.

2004 var antalet invånare i kommundel Huskvarna 21 243. Angränsande kommundelar är Skärstad, Lekeryd, Tenhult och Jönköping Öster.

Huskvarna kyrka invigdes 1910, ritad av Birger Damstedt och till det yttre påminnande om en norsk stavkyrka.

Huskvarnas lägre belägna stadskärna är omgiven av ansenliga, bebyggda höjdområen som Öxnehaga, Pettersberg och Egna Hem, nivåskillnaden är som mest ca 120 meter. Klevaliden och Ådalsvägen (länsväg 132) leder till de östra områdena, medan de västra kan nås bland annat via Öxnehagaleden.

En stor del av det lägre området mot Vättern låg oanvänt till början av 1900-talet och Kungsgatan, där köpcentrum Rosen nu ligger, kallades länge ”Sista gatan”. Den sanka Rosendalamaden fylldes ut som nödhjälpsarbete i början av 1920-talet.

Huskvarna är känt för vackra trädgårdar och sina industriella traditioner. Husqvarna AB startade sin tillverkning här redan 1684 och har fortfarande livaktig verksamhet. I dag tillverkas bland annat motorsågar, gräsklippare och symaskiner på Husqvarnafabriken. Andra viktiga industriföretag är Saab Training Systems och Carlfors Bruk.

I Idrottsparken finns en byst av bolagsledaren Wilhelm Tham.

Norrahammar

Norrahammar är en gammal bruksort som ligger söder om Jönköping utmed Tabergsån. Den ingår numera i Jönköpings tätort, på grund av den sammanhängande bebyggelsen ifrån Norrahammar genom Hovslätt till Råslätt i Jönköping.

Norrahammar hade 2004 omkring 9000 invånare, och ligger i Tabergsåns dalgång.

Samhället Norrahammar växte upp kring Norrahammars bruk som bland annat tillverkade järnspisar och värmepannor. Bruket lades ner i början av 1980-talet.

Norrahammar var tidigare egen köping, men uppgick 1971 i Jönköpings kommun.

Historia

Jönköping grundades troligen under Magnus Ladulås tid som en centralort för handel och en politisk knutpunkt riktad mot Danmark i söder. De äldsta beläggen går tillbaka till 1270- och 1280-talen. En gynnsam privilegiepolitik från kronan och ett allmänt ekonomiskt uppsving gav goda tillväxtbetingelser. Under 1400-talet hade Jönköping utvecklats till en medelstor stad med kanske 1 000 invånare. Handeln baserades då på export av animalieprodukter och oxdrifter till Bergslagen. Genom sitt strategiska läge drogs Jönköping in i maktkampen om den nordiska unionen och utsattes för upprepad förstörelse och brand. År 1612 flyttades den då brända staden, och den nya staden fick kungliga privilegier 1614 och 1620. Befolkningsutvecklingen stagnerade under senmedeltid och 1500-tal, men en ny expansion kan skönjas från 1590-talet. Arbetet med att bygga om det tidigare franciskanklostret till ett kungligt slott med befästningsverk skapade i förening med en merkantilistisk stödpolitik en gynnsam ekonomisk grogrund. Befolkningen ökade långsiktigt till ca 2 500 vid 1600-talets slut. När Skåne, Halland och Blekinge efter freden i Roskilde 1658 blev svenska förändrades Jönköpings förutsättningar. Stadens militära roll föll bort, men förlusten kompenserades delvis av att Jönköping från 1634 blev administrativt centrum och säte för Göta hovrätt. Dock blev 1700-talet ett stagnationens sekel i Jönköpings historia; bl.a. blev slottet 1737 ödelagt genom vådeld. Staden hade ännu år 1800 inte över 3 000 invånare.

1800-talets Jönköping är känt som liberalernas och tändstickornas stad. Åren 1843–72 utkom det liberala Jönköpingsbladet, och 1845 grundades Jönköpings tändsticksfabrik. I båda projekten var J.E. Lundström en drivande kraft. Ända in på 1880-talet tillhörde J. rikets mest expansiva städer. Göta kanals tillkomst (1822–32) gynnade köpenskap och sjöfart. Efter utbyggnad av hamnen vid 1800-talets mitt och järnvägsförbindelser (med Falköping 1863 och Nässjö 1864) växte industrier fram med bl.a. pappersbruk och gjuteri. Tillväxttakten var efter 1885 långsammare.

Fornlämningar

Det gamla stadsområdet, dvs. nuvarande Kristina, Sofia och Ljungarums församlingar, utgörs av ett sandområde med två mindre sjöar vid Vätterns strand, omgivet av kuperade sluttningar. Jönköping är till största delen tättbebyggt. Förutom talrika lösfynd från stenåldern är endast ett tiotal fornlämningar bevarade. Tre av dessa är stora bronsåldershögar (bl.a. "Lustigkulle"), de övriga stensättningar från järnåldern. Vidare märks ett depåfynd från bronsåldern och ett offerfynd från folkvandringstiden. Under marken i stadskärnan finns kulturlager.